Nu har jag läst ungerfär en femtedel av boken. Det är inte så mycket som har hänt, Ottilia bor hos sin mormor på landet. Hennes faster tar med henne till Stockholm. Det är i stort sätt det som hänt i boken, det känns som att det är ganska mycket fokus kring hur Ottilia uppfattar saker och ting. Jag la också märke till att Ottilia ganska många gånger skämes, på grund av olika anledningar. " Jag rodnar
så, att det stack i örsnibbarna af blygsel, af harm och förlägenhet." Det känns som att hon får många sådana känslor av olika anledningar. Jag får också intrycket att Ottilia känner att hon inte passar in i "storstaden". Jag måste säga att språket är finurligt, jag som tyckte att boken Pengar av Victoria Bendeictsson hade ett gammaldags språk. Dock är det inte något som är svårt att förstå. Sedan la jag också märke till lite franska hit och dit i boken.
"Min goda, vördade dyraste Mormor! Hvad du ser bekymrad ut!
Dessa meningar ovan var de första i boken. Intrycket jag får är väl gammaldags, att boken är gammal. Det tror jag nog att de flesta skulle få.
"Det passar icke att springa så der, på ett allmänt värdshus"
Det är citatet jag har valt som beskriver något viktigt som boken handlar om. Det är ett kort citat men jag tycker att det beskriver mycket i boken. Citatet är relaterat till det första citatet jag skrev. Vad man ska och inte ska göra är något som tas upp i boken kontinuerligt. På nåt sätt får det en att tänka till. Det är alltid saker som man ska och inte ska göra. Samhällets normer antar jag? Något som har följt oss i århundraden. Grejen med sådana är att samtidigt som de skapar gemenskap, skapar de utanförskap. Mycket "skap" i samma mening haha!
Jag tycker inte att det finns något i boken som hindrar min förståelse, dock försvårar den. Språket! Jag är ofta en snabb läsare och brukar inte ha problem med att förstå böcker. Men i denna bok måste jag läsa varje medning minst 3 gånger innan den sjunker in! Lite jobbigt måste jag säga, det gör så att det tar ett tag för mig att läsa. Men jag tror att det blir lättare när man verkligen har kommit in i boken.
Svar på en fråga:
Vad är det som får dig att tro att den kommer vara ointressant?
Svar:
Jag är inte helt säker men när man läser baksidan så förstår man ju att den är gammal. Det känns lite som när man sitter på den otroligt tråkiga historielektionen och frågar sig själv varför man egentligen behöver plugga på saker som redan har hänt. Dock vet jag att klassiker är viktiga och visar samhällets utveckling blablabla. Men det var bara en känsla som jag fick! :)
Hallå där! På denna blogg kommer jag skriva inlägg om en klassiker jag läser. Det är nämnligen "Illusionerna" av Sophie von Knorring.
Före läsning
Bokens utseende är inte allför komplicerat, blå bakgrund och ett porträtt på Ottilia. Ottilas uttryck på denna bild är någorlunda svår att tolka, hon ler svagt men hennes ögon utstrålar inte glädje. Uttrycket jag får av boken innan jag börjar min läsning är att den är gammal och ointressant. Jag måste säga att boken inte ger mig det bästa första intrycket haha. Läser man baksidan så ser man att boken kommer att handla om sextonåriga Ottilias liv och hur hennes tillvaro ändras då hon flyttar från hennes mormor på landet till storstaden Stockholm.
När jag läser meningen "där hon med kritisk blick analyserar de högre ståndens ytliga levnadssätt tror jag att boken kommer ha många inslag av hur hon ser på samhället och dess normer. Sedan tror jag också att boken kommer handla om kärlek, ett ämne som aldrig försvinner från våra böcker eller tv rutor.
